Tobias Philip

Ord är makt, detta vet jag sen tidigare och jag vet också att det stämmer. Just nu känner jag mig dock fullständigt maktlös och jag kan inte sätta ord på vad jag, vår förening, vårt lag och framförallt mina spelare går igenom. Fram till i tisdags var min största oro att mina spelare skulle drabbas av skador, men ett telefonsamtal skulle snabbt göra mig väldigt medveten om att också det fanns andra saker att vara orolig för. Samtalet jag fick innehöll orden ”Tobias Philip har avlidit under en cykeltur, utan yttre påverkan”. Ordets makt skickade mig i det läget in i förnekelsen och förhoppningen om att detta var ett fruktansvärt dåligt skämt. Allt eftersom dagen gick, blev skämtet allvar och jag förstod att laget, jag själv, föreningen, men framförallt Tobbes familj drabbats av något fruktansvärt. 

På kvällen hade vi i laget en första snabb samling via nätet där jag berättade för spelarna vad som hänt och vi tog också då beslutet att träffas på onsdagkvällen för en minnesstund. Att berätta för killarna i laget att Tobias Philip avlidit var ofattbart jobbigt. Under hela vår första samling satt jag och väntade på att Tobbe skulle logga in, men det gjorde han inte. Jag väntade på ett meddelande från honom under hela onsdagen där det skulle stå att ”ryktet om min död är starkt överdrivet”, men det kom inte, och det kommer inte att komma. 

Alla trådar i livet tenderar ibland att flätas ihop till en naturlig och given väv, i alla fall när man ser på det i efterhand. För många år sedan spelade jag själv innebandy mot Jönköpings frisksportklubb och de hade en årskull där som var fantastiskt bra, Tobbe var en av dom. Det enda jag egentligen kommer ihåg är att dom var unga och bra som sjutton. I Tobbes fall skulle det bära hela vägen till högstaligan, för det rådde inga som helst tvivel om att han var en fantastisk målvakt. Ung blir gammal och han avslutade karriären i Månsarps IBK för ett tiotal år sedan, trodde nog alla. Av någon anledning, som jag ännu inte vet om, övertygades han att göra en säsong till och då i Östra SK, vilket var fantastiskt, dels att få in en målvakt av hans kaliber, för det märktes verkligen inte att han hade haft ett uppehåll, men också att få inte en sån fantastisk person och människa. Tobias ville inte avsluta sin karriär med en pandemisäsong utan hade bestämt att han skulle köra ett år till. Ödet ville annat och tyvärr blev hans näst sista säsong den sista.

Att förlora en spelare på detta sättet har varit det jobbigaste jag har varit med om som ledare. Att förlora en spelare, vän och lagkamrat är fruktansvärt. Vi i laget jobbar nu hårt med att försöka förstå och ta in att vi har en målbur som är tom, en plats i omklädningsrummet som är ledig och att Tobias inte kommer att fylla dessa platser längre. 

Vi som lag och förening har förlorat Tobias men han lever kvar i våra minnen. Vi har inte heller glömt att vår förlust inte är någonting mot den som Tobias familj och nära vänner har drabbats av. Våra tankar är hos familjen och vi finns här för er om ni skulle behöva.

Vila i frid Tobias, så ses vi på andra sidan så småningom - då ska jag visa dig hur man hanterar ungdomarnas straffar!

Mina ord, mina tankar……

Vi glömmer dig aldrig Tobias.

Fredrik Blomster, herransvarig Östra SK.